Ella som lucia
Ett jätte fint luciatåg fick mormor, morfar, farmor, farfar, Thea och jag skåda. Tyvärr missade pappa Fredrik det hela då han befinner sig i Stockholm denna veckan.
Ella med sina underbara fröknar Brita, Lisa och Margareta
I tisdags morse hände något mindre roligt... JORDSKALV!! Visst var det fruktansvärt! Fredrik är som sagt i Stockholm, så jag och flickorna höll på att morna i oss i sängen då huset plötsligt SKAKADE. Sekunden efter KNAKADE det. Min första tanke var att huset höll på att rasa. Jag tog Ella under armen och fick Thea att rusa upp ur sängen. Vi begav oss snabbt ner för trappan och öppnade ytterdörren för att se - vad vi nu skulle se, vet jag egentligen inte. Det kändes iaf lite säkrare att stå vid ytterdörren. Jag ringde grannarna för att höra ifall de märkt något. Svaret förstår ni redan. När jag även pratat med mamma och pappa förstod jag att det var inte vårt hus som höll på att rasa. Jordskalv i Sverige, Skåne, lilla Ystad... så ofattbart, men sant! Theas kommentar är ändå bäst; jag trodde det var tomten som knackade!
Nu har Thea nästan 40 graders feber och jag måste bege mig till Stockholm för ett möte... känns inte kul alls. Som tur är har Fredrik och jag världens bästa föräldrar, dvs. Theas och Ellas mormor, morfar, farmor och farfar, som alltid ställer upp för oss. Idag är det mormor och morfar som kommer för att passa Thea.
Tack våra underbara föräldrar för att ni alltid ställer upp och hjälper oss!
Härliga bilder, men jag visste innan var man trivdes bäst. Men det skadar aldrig att bli påmind. Jag saknar dagis.
God jul och gott nytt år på er om vi inte ses innan.
Tack för att vi - mormor, morfar, farmor och farfar - fick vara med på en härlig "Lussekväll" på Dagis. Vilket härligt arrangemang - fröknarna är värda allt beröm. Ella, du var verkligen jätteduktig som Lucia. Kram
Tack för att vi - mormor, morfar, farmor och farfar - fick vara med på ett härligt lussefirande på dagis. Vilket härligt arrangemang - fröknarna är värda allt beröm. Ella, du var jätteduktig som Lucia. Kram
Tack för all uppmuntran ni ger oss på Brummelisa. Det är vår mporot i dessa indragningens tider att ni uppskattar det lilla, som ger glädje i vardagen. Barnens glädje inför denna kväll, går inte att ta miste på.
